mikaliden

Under fotbolls-EM var jag med i en intervju i den tyska dagstidningen Der Tagesspiegel. Nu är det ju lite sent påkommet att lägga upp de, men jag gör det ändå, för lite kul tycker jag faktiskt att det är. Jag sa att jag trodde att Sverige skulle komma till kvartsfinal och för er som kommer ihåg EM så kom vi ju inte rikigt så långt. Men, men... här är i alla fall länken:

http://www.tagesspiegel.de/berlin/Stadtleben;art125,2550739

Tisdagar är ju min kafédag och då jag som oftast bakar bullar. Så även denna tisdag. Jag vill gärna dela med mig av mitt bullrecept så att även ni kan baka kantorsbullar där hemma i era stugor.
Jag brukar skriva receptet på en lite mjölk och det gör en dubbel sats.

---

2 pkt jäst
250 g margarin
2 dl socker
1 msk kardemumma
1 l mjölk
1,7-1,9 kg mjöl
1 nypa salt

kanel
socker
margarin
(vaniljsocker)
ägg/mjölk
pärlsocker

Smält margarinet och tillsätt mjölken i en kastrull. Värm den fingervarm. Smula jästen och tillsätt socker, kardemumma och en nypa salt i en bunke. Blanda in den fingervarma mjölken med det smälta margarinet. Blanda in mjölet till en lagom fast deg. Låt degen jäsa i ca. 30 minuter.
Kavla ut degen tunnt, man kan med fördel dela degen i två eller tre delar. Bred på margarin och strö på kanel och socker. Vaniljsocker kan också strös på om man vill. Rulla degen och skär ut 1,5 cm tjocka bitar. Lägg bitarna på en plåt, pensla bullarna med ägg eller mjölk och strö på pärlsocker. Grädda dem i 10 minuter i 225°C på över och undervärme i en ugn.
Låt bullarna svalna litet och avnjut dem med ett glas kall mjölk.
För att förhöja kantorsbullarnas smak kan de bakas under glad och/eller vacker sång.

   I förrgår var jag och övade Snooker på "Snooker Berlin center" vid Potsdamer Platz. (Snooker är ett slags biljardspel, men med ett större bord och mindre och fler kulor.) Jag brukar vara där ibland och jag känner en del killar där och några har jag spelat med. När jag övade som bäst kom OJ och frågade om jag hade lust och spela lite poker med några stycken killar. Insatsen skulle vara 10 euro och jag tänkte väl att jag visst kunde vara med.
   Nu är jag en pokernovis och mina motspelare hade hållit på ett tag, men gissa vem som van första omgången... gissa! De andra skylde på nybörjartur och jag anmälde mig gärna att vara med i nästa spel, där insatsen skulle vara lika hög - 10 euro. Där  förlorade jag förvisso heads up, men kom tvåa i spelet och vann totalt 75 euro - 750 svenska rixpix. Jag är alltså inte bara en kantor, jag är en storgambler också.

Jag är inte helt opartisk, men... Vilhelmina kyrka är en av Sveriges finaste kyrkor. En vit träkyrka, byggd 1834-40, vackert beläget på kyrkberget med utsikt över Volgsjön och samhället. Kyrkan renoverades 1923 då bl.a. sakrestia, altarrelief och den sexkantiga tornspets tillbyggdes. Orgeln är en Åkerman och Lund, med tre manualer och 31 stämmor.

---

För den som är intresserad finns mer att läsa på adressen: http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=111225.

I Värmland bodde en präst, som var en rättskaffens man. Han hatade norrmän framför allt, eftersom det var och varannan helg drällde över norrmän till Värmland för att supa och billigt införskaffa alkoholhaltiga drycker. När de kom blev det alltid tumult och de fulla norrmännen vandaliserade städerna och byarna och prästen ansåg detta vara en synd utan motstycke. Detta bekämpade han på prästers vis, genom att varje söndag predika om hur eländiga och fruktansvärda alla norrmän var. - Detta syndiga folk!
Församlingen, som stundom kunde bli trött på att höra detta ständiga vredestal mot grannfolket, vände sig, efter första adventssöndagens högmässa, klagande till biskopen i sitt stift varpå biskopen bokade tid för ett enskilt samtal med prästen.  - Vi vet båda två, försökte biskopen, vilket eländigt grannfolk vi har, men församlingen klarar inte av att höra och förstå. De har vänd sig till mig och jag är tvungen att be dig, ädle kyrkoherde, att sluta predika olyckor över norrmännen och välja andra ting att inrikta dina betraktelser över.
Efter att prästen dyrt lovat biskopen att välja andra saker att predika över for biskopen hem. För församlingen kändes det som de hade fått en helt ny präst. Han utlade evengelii ord på ett helt nytt och spännande sätt. Nyåret kom och genom trettondagstiden och fastan höll sig prästen uteslutande till evangelieläsningen i sina betraktelser. Församlingen var nöjd.
Så kom stilla veckan och skärtorsdagens mässa och prästen i Värmland skulle läsa evangelietexten, som handlar om hur Jesus instiftar nattvarden och han läser hur Jesus säger: - 'En av er kommer att förråda mig'. Prästen fortsatte - En av lärjungarna, Judas Iskariot, utbrast då: 'Det er vel ikke jeg?'

När jag gick på Helsingfors gator i somras fastnade mina ögon på ett ovanligt långt ord. Jag beslutade mig för att, gatuträngseln till trots, fotografera ordet och fråga Lotta vad det betyder. Lotta var ju den enda i sällskapet som förstår finska och därför var det ju lämpligt att fråga just henne. Kanske är det ett viktigt ord... vem vet?!


Och ympäristöystävällisimmät visade sig vara ett väldigt viktigt ord. Ett av de viktigaste i dagens samhälle och ett mål för något, som borde vara allas vår strävan. Att bli ympäristöystävällisimmät är det enda som kan rädda oss när havsnivån stiger, stormarna tilltar, växthuseffekterna blir allt tydligare och luften och vattnet smutsigare.
Vi måste alla bli ympäristöystävällisimmät - köra mindre bil, välja varor som påfrestar mindre på vår natur, kräva att samhället gör något, vägra understödja företag som bryter mot miljölagar. Ympäristöystävällisimmät är ett superlativ, som betyder den miljövänligaste och de är vad vi måste bli - att ta vårt ansvar och bli miljövänligast.

Vårt mänskliga värde är det största gudsbeviset.
Varifrån har vi fått vårt värde? Vad är det som säger att vi människor är värdefulla? låt oss ponera att alla människor i världen beslutade att du, just du, inte var något värd... skulle du då vara värdelös? Skulle du förlora rättigheten till ditt liv om mer än femtio procent av jordens befolkning beslutade att ditt liv inte är värt något? Om vi människor själva har gett oss vårt värde, så kan vi ju också själva ta det ifrån oss. Varför är en människas liv bättre än hennes död? Varför är det att föredra att någon lever?


Det är från Gud som vi har fått vårt värde. Det är Gud som gett oss livet och rätten till det. Om Gud inte existerar blir vår mänskliga värde helt godtyckligt och vår existensberättigande möjligt att röstas bort. Gud är garanten för vårt livs värde.
Jag har hört mången ateist säga att man kan ju visst rösta bort det mänskliga värdet - "Hitlertyskland gjorde ju det". Men om vårt värde är bortröstbart så kan vi heller inte kritisera brott, som gjordes under den tid, som t.e.x. judarnas liv av majoriteten inte ansågs värdefulla. Om Gud inte har värderat vårt liv, utan bara vi själva, så kan vi inte fördöma folkmord eller koncentrationsläger. Detta betyder att: om inte Gud existerar är vårt värde helt i våra egna händer. Vi är värdelösa om vi själva väljer det.
I Tyskland, under andra världskriget, hade man gjort just detta. Man hade valt att betrakta vissa människor som värdelösa. Judar, utvecklingsstörda eller handikappade. En människa som väljer att inte tro på den Guden, som har gett människan livet, kan heller inte påstå att de gjorde fel, som dödade "värdelösa" människor. I ateistens värld finns ingen möjlighet att fördöma detta, där finns det ju ingen gud, som står över oss och garanterar oss vårt värde.
Vårt liv kan bara försvaras med tron på Gud. Den eviga Guden som älskar oss och som vill oss väl, som själv är godhet och kärlek. Det är i Gud, som vi lever, rör oss och är till. Vårt ursprung och vårt mål har vi i Gud.

Igår kom jag hem från Spanien. Vi var, som jag skrev förr, i klosterbyn Montserrat norr om Barcelona, i en vecka. Där hade vi en konferens för oss som arbetar i svenska kyrkan i utlandet i Spanien, Grekland, Schweiz, Österrike, Estland och Tyskland. Det var mycket spännande och väldigt trevligt.
Vi hade bland annat föreläsningar om våld och övergrepp mot barn och kvinnor och hur kyrkan skall bemöta sådant när det sker. De påstod att över 30% av alla kvinnor i Sverige har på något sätt blivit utsatta för våld i hemmet och om det stämmer så är det ju en förskräcklig hög siffra.
Vi var inte bara i föreläsningssalen utan också bland bergen och dalarna runt klosterbyn. Jag gick, som jag planerat, också upp till den högsta toppen, men tyvärr var det dimmigt då, så jag fick inga bra bilder då. Jag satte mig en stund och vilade vid det 800-meter branta stupet innan jag gick tillbaka till byn.
Det var också väldigt trevligt att träffa alla kollegorna i de olika utlandsförsamlingarna. Alla kantorer träffades och utbytte erfarenheter och förslag till varandra vad man kan göra med kyrkokörer och barnkörer och var man kan hitta noter. Vi snackade också om körsamarbeten i framtiden.
Sista kvällen blev det en festmiddag i restaurangen, med spel, sång, vitsar och partytrix. Prästen från Frankfurt drog en underbar Norgehistoria, som jag måste försöka skriva ner på bloggen, men det får bli en annan gång.
Här kommer några bilder ifrån veckan i Montserrat:

Hösten är här. Varje träd i staden skiftar färg och man ser det även tydligt utanför mitt fönster här på Landhausstraße i Wilmersdorf.
Jag hatar hösten! Inte för att jag inte skulle gilla lövens vackra färger och inte för att jag inte skulle tycka om höstvindarna... det gör jag... inga problem... utan för att man vet vad som väntar. Jag vill inte vara negativ. Det är underbart att traska omkring i Volkspark om hösten och andas in höstluften. Det kan till och med vara trevligt att kratta, men jag är ingen vän av vintern i Berlin.
Och tro mig... den kommer. Hösten är det första tecknet. Förrädiskt, men sina underbara färgtoner lurar den oss att glädjas. Den förför oss att tänka: "Om det alltid kunde vara såhär" och så... BOOOM! slår vintern till med blötsnö, istäcken, plask och snålblåst. Här i Berlin blir det aldrig något vackert snötäcke på markerna, inga snötyngda grangrenar. Inget "Hej mitt vinterland, nu är jag här". Inte heller något sparkföre eller white Chistmas. Här blir det blöt och kallt och snöblandat plaskregn.


Det är detta man vet ska komma när ekarna blir gulröda och höstvindarnas svalka sveper in över oss... över ett lättlurat, lättimponerat Berlin - "Ist es nicht schön?!"

Jag har varit sjukskriven igen. Sedan i tisdags och jag tror att jag avlider av uttråkning. Jag har fått ett sår under foten, som är ett indirekt resultat av min diabetes och även om det låter värre än det är, så kunde jag inte gå ordentligt på foten i tisdags. Nåja, efter ett par dagar med antibiotika och en salva, så har såret blivit bättre och jag ska tillbaka till frau dr. Nikutowski i morgon.
Sedan i tisdags har jag alltså inte gjort särskillt mycket. Sett massa TV och någon DVD. Jag har läst en bit i Jan Guillous andra bok i Arn-serien: "Tempelriddaren". Jag har diskat och faktiskt haft mellankören - alltså lite jobb i alla fall. På söndag måste jag vara frisk, eftersom jag då skall ha familjegudstjänst och sedan åka till Barcelona.
Nej, nu ska jag sluta skriva eftersom jag måste fortsätta... ha tråkigt...

På söndag, den 12 oktober, kommer vi i arbetslaget här i Berlin att åka på en SKUT-konferens i Barcelona. (SKUT = Svenska Kyrkan i UTlandet) Vi kommer att vara sex dagar i en liten klosterby norr om Barcelona, som heter Montserrat och som ligger uppe i ett otroligt vackert bergsområde. Jag har varit där två gånger tidigare och jag ser verkligen fram emot att få åka tillbaka dit ner igen.
Det kommer att hållas olika föreläsningar på för- och eftermiddagarna och där emellan blir det endel fritid, då man har möjlighet att går runt i bergen och titta. Varje morgon firar vi mässa och, sedan kommer vi också kunna delta i klosters gudstjänstliv till en viss del.
Montserrat är ett vallfärdsort för många katoliker och ett intressant resmål. Huvudmåler för pilgrimerna är den svarta madonnan som påstås ha hittats i en grotta uppe i bergen. Denna svarta madonnan får man kyssa eller beröra på handen och det vill man jag bara inte missa.
På fredagen kommer jag i alla fall att traska den timmeslånga promenaden upp till Montserrats högsta topp. Där stupar bergsväggen 800 meter lodrätt ned. Kanske sätter jag mig och dinglar med benen. Kanske...

Applåder, jubel, blommor, bugningar och bockningar. Lovorden ville inte se sågot slut. Stående jubel! Ja, så var läget i Pankow 12:10 efter en över två timmar lång Folkmusiksmässa idag. En nöjd körledare bad fiolisterna, flöjtisten, gitarristen och kontrabasisten att stå upp och motta jublet från gudstjänstdeltagarna. Folktonerna hade fyllt kyrkan tillsammans med en glad kör. "Vandrom fram, varandrom glädjom!"
Ja, det var härligt och väldigt kul. Jag är stolt över min kör och tacksam för att de duktiga folkmusikerna och solisterna ville ställa upp och hjälpa oss. Jag tycker att det är fantastiskt roligt att vi fick möjlighet av prästen i Hoffnungskirchengemeinde att sjunga idag hos dem.

---

Lyssna på hela mässan (2:15) genom att klicka på länken: http://web.mac.com/mika.liden/iWeb/Mikas%20Hemsida/Folkmassa.html

Nu börjar det närma sig. Kyrkokörens framträdande i Hoffnungskirchengemeinde i Pankow, då vi ska sjunga Folkmusiksmässan "I välsignan och fröjd". I förrgår var jag i Pankow för att planera mässan med Pfarrer Kappes, prästen i Hoffnungskirchengemeinde (Pfarrer betyder präst). Vi beslutade oss för att framföra hela mässan på tyska men att kören sjunger hela mässan på svenska.
Det blir intressant eftersom det blir inte bara en språklig blandning utan också lite av en liturgisk och kulturell krock. Men det ska bli skoj och jag är övertygad att min kör kommer att framföra mässan med bravur och att musikernas skicklighet kommer att skina och locka till allehanda svängiga fotstamp och smittande leenden i kyrkbänkarna i Pankow. Till medryckande folkmusikstoner från fiol, flöjt, gitarr och kontravas kommer den östberlinska församlingen att sjunga "Gelobet sei der, da kommt im Namen des Herrn".
Imorgon ska jag öva tillsammans med musikerna innan jag blir bjuden på middag och sedan ska ut på födelsedagsfirande. På lördag ska vi generalöva i Pankow - kören, musikerna och solisterna. Och på söndag så smäller det! Då blir det Volkmusikmesse... im Namen des Vaters und des Sohnes und des Heiligen Geistes. Amen!