inlägget om hösten från mitt fönster och ett lättlurat Berlin

Hösten är här. Varje träd i staden skiftar färg och man ser det även tydligt utanför mitt fönster här på Landhausstraße i Wilmersdorf.
Jag hatar hösten! Inte för att jag inte skulle gilla lövens vackra färger och inte för att jag inte skulle tycka om höstvindarna... det gör jag... inga problem... utan för att man vet vad som väntar. Jag vill inte vara negativ. Det är underbart att traska omkring i Volkspark om hösten och andas in höstluften. Det kan till och med vara trevligt att kratta, men jag är ingen vän av vintern i Berlin.
Och tro mig... den kommer. Hösten är det första tecknet. Förrädiskt, men sina underbara färgtoner lurar den oss att glädjas. Den förför oss att tänka: "Om det alltid kunde vara såhär" och så... BOOOM! slår vintern till med blötsnö, istäcken, plask och snålblåst. Här i Berlin blir det aldrig något vackert snötäcke på markerna, inga snötyngda grangrenar. Inget "Hej mitt vinterland, nu är jag här". Inte heller något sparkföre eller white Chistmas. Här blir det blöt och kallt och snöblandat plaskregn.

      
hösten från mitt fönster

Det är detta man vet ska komma när ekarna blir gulröda och höstvindarnas svalka sveper in över oss... över ett lättlurat, lättimponerat Berlin - "Ist es nicht schön?!"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0