inlägget om vistelsen i klosterbyn Montserrat
Igår kom jag hem från Spanien. Vi var, som jag skrev förr, i klosterbyn Montserrat norr om Barcelona, i en vecka. Där hade vi en konferens för oss som arbetar i svenska kyrkan i utlandet i Spanien, Grekland, Schweiz, Österrike, Estland och Tyskland. Det var mycket spännande och väldigt trevligt.
Vi hade bland annat föreläsningar om våld och övergrepp mot barn och kvinnor och hur kyrkan skall bemöta sådant när det sker. De påstod att över 30% av alla kvinnor i Sverige har på något sätt blivit utsatta för våld i hemmet och om det stämmer så är det ju en förskräcklig hög siffra.
Vi var inte bara i föreläsningssalen utan också bland bergen och dalarna runt klosterbyn. Jag gick, som jag planerat, också upp till den högsta toppen, men tyvärr var det dimmigt då, så jag fick inga bra bilder då. Jag satte mig en stund och vilade vid det 800-meter branta stupet innan jag gick tillbaka till byn.
Det var också väldigt trevligt att träffa alla kollegorna i de olika utlandsförsamlingarna. Alla kantorer träffades och utbytte erfarenheter och förslag till varandra vad man kan göra med kyrkokörer och barnkörer och var man kan hitta noter. Vi snackade också om körsamarbeten i framtiden.
Sista kvällen blev det en festmiddag i restaurangen, med spel, sång, vitsar och partytrix. Prästen från Frankfurt drog en underbar Norgehistoria, som jag måste försöka skriva ner på bloggen, men det får bli en annan gång.
Här kommer några bilder ifrån veckan i Montserrat:
Vi hade bland annat föreläsningar om våld och övergrepp mot barn och kvinnor och hur kyrkan skall bemöta sådant när det sker. De påstod att över 30% av alla kvinnor i Sverige har på något sätt blivit utsatta för våld i hemmet och om det stämmer så är det ju en förskräcklig hög siffra.
Vi var inte bara i föreläsningssalen utan också bland bergen och dalarna runt klosterbyn. Jag gick, som jag planerat, också upp till den högsta toppen, men tyvärr var det dimmigt då, så jag fick inga bra bilder då. Jag satte mig en stund och vilade vid det 800-meter branta stupet innan jag gick tillbaka till byn.
Det var också väldigt trevligt att träffa alla kollegorna i de olika utlandsförsamlingarna. Alla kantorer träffades och utbytte erfarenheter och förslag till varandra vad man kan göra med kyrkokörer och barnkörer och var man kan hitta noter. Vi snackade också om körsamarbeten i framtiden.
Sista kvällen blev det en festmiddag i restaurangen, med spel, sång, vitsar och partytrix. Prästen från Frankfurt drog en underbar Norgehistoria, som jag måste försöka skriva ner på bloggen, men det får bli en annan gång.
Här kommer några bilder ifrån veckan i Montserrat:
Kommentarer
Trackback
