mikaliden

Under dessa två veckor, då jag inte har skrivit något i min kära blogg, har jag i huvudsak sysslat med tre ting:

Jag har jobbat. Det har varit normal-mycket att göra under denna period, men en sak har tagit mycket tid. Förra veckan, på tisdagen, ringde en kvinna från Sverige till mig och berättade att hon och några till arbetar med en svensk film, som kommer att uruppvisas på den stora filmfestivalen - Berlinale. Filmen heter "Man tänker sitt" och innan filmen rullas upp på bioduken kommer man att prata om filmen och delar av teamet kommer att vara där. Kvinnan sökte efter en manskör, som kunde sjunga en av sångerna från filmen, innan man visar den och eftersom det bara var halvannan vecka kvar till premiären så behövdes detta fixas så snart som mögligt. Jag lovade att fråga några av männen i Wimlersdorfer Kammerchor där jag sjunger på tisdagar och resultatet blev att åtta av oss kommer att ställa upp.
Berlinale är alltså Berlins, ja kanske Tysklands, största filmhappening och vi kommer att sjunga på Sony Center, Potsdamer Platz, vilket är en av Berlins största biograf. Det är en premiär och filmteam och, antagligen också, filmkritiker kommer att vara där. Till och med komponisten, som har skrivit stycket vi ska sjunga, kommer att sitta i en biofotölj.

En annan sysselsättning, som jag hållit på med sedan det sista inlägget på min blogg är att jag övat snooker. Så efter jobbet så drar jag ibland till Snooker Center Berlin. Ofta spelar vi just snooker och ibland spelar vi poker. Jag har också hållit på med andra sporter. I vår gympasal i svenska kyrkans lokaler har vi haft husturneringar i så väl pingis, som innebandy.

Och så till det sista som jag har uppehållit mig med. Jag har köpt mig en rubiks kub. Den har, efter några dagar, fått håret mitt att gråna, rynkorna i pannan att veckas, svettet på ryggen att pärlas och hjärncellerna mina att rotera. Till sist har jag nått följande resultat: