inlägget om att sanningen frigör
Igår morse och förmiddags var jag med Tess och några av församlingens medlemmar till Sachsenhausen och det f.d. konsentrationslägret, norr om Berlin, där vår guide Jens förde oss igenom det horribla om hur judar och oliktänkande mördades för över 60 år sedan på denna plats.
När vi kom dit låg en tung dimma över Sachsenhausen och det var kallt och fridfullt. Klockan var kvart över nio. Precis intill murarna låg några bostadshus och ett café. Vi gick in genom portarna med de kända orden "Arbeit macht frei" - "Arbete frigör". Det var lite oktäckt att veta att man nu befanns sig på en plats där så mycket hemskt har skett. Där inne var inte mycket kvar av huslängorna där fångarna bodde under de så nedvärderande förhållandena, men foton av plats på sin "storhetstid" fanns att beskåda i museet i en av de återuppbyggda husen. Av dessa bilder framgick hur fångarna, som oftast, men inte alltid, var judar, levde och slavade i detta läger.
När vi mot slutet av vårt besök i Sachsenhausen gick in i det som återstog av krematoriet fick vi se hur människor hade lagt ner blommor vid ett monument. Monumentet avbildade två män, som tvingats bära bort sin mördade vän från gaskammaren. På en av blomkorten stod orden "Die Wahrheit macht frei" - "Sanningen frigör".
Jag tänkte - det är inte arbete eller krav som gör oss fria. Det är Gud, som frigör! För Gud är sanningen! Sachsenhausen och alla andra konsentrationsläger vittnar om att människan kan göra onda saker om sanningens glöms bort och ersätts med människors krav och maktlystnad. Så var det då och så är det nu... fortfarande. Kanske inte i Sachsenhausen, vad vet jag.., men överallt där krig och orätt råder och där man glömmer bort vad sanningen är. Vem Gud är!
Men Gud var inte borta från Sachsenhausens lägerfångar när piskorna ven, när pistolskotten ekade eller när gaskammardörren stängdes. Gud var där äver när röken från krematoriet låg tjock över de små huskropparna i fängelseområdet strax norr om Berlin. Och Gud finns också idag bland ruinerna i Gaza, i hungersnöden i Afrika, i krigsdrabbade Irak.
Tänk om vi kunde lära oss av historien!
När vi kom dit låg en tung dimma över Sachsenhausen och det var kallt och fridfullt. Klockan var kvart över nio. Precis intill murarna låg några bostadshus och ett café. Vi gick in genom portarna med de kända orden "Arbeit macht frei" - "Arbete frigör". Det var lite oktäckt att veta att man nu befanns sig på en plats där så mycket hemskt har skett. Där inne var inte mycket kvar av huslängorna där fångarna bodde under de så nedvärderande förhållandena, men foton av plats på sin "storhetstid" fanns att beskåda i museet i en av de återuppbyggda husen. Av dessa bilder framgick hur fångarna, som oftast, men inte alltid, var judar, levde och slavade i detta läger.
När vi mot slutet av vårt besök i Sachsenhausen gick in i det som återstog av krematoriet fick vi se hur människor hade lagt ner blommor vid ett monument. Monumentet avbildade två män, som tvingats bära bort sin mördade vän från gaskammaren. På en av blomkorten stod orden "Die Wahrheit macht frei" - "Sanningen frigör".
Jag tänkte - det är inte arbete eller krav som gör oss fria. Det är Gud, som frigör! För Gud är sanningen! Sachsenhausen och alla andra konsentrationsläger vittnar om att människan kan göra onda saker om sanningens glöms bort och ersätts med människors krav och maktlystnad. Så var det då och så är det nu... fortfarande. Kanske inte i Sachsenhausen, vad vet jag.., men överallt där krig och orätt råder och där man glömmer bort vad sanningen är. Vem Gud är!
Men Gud var inte borta från Sachsenhausens lägerfångar när piskorna ven, när pistolskotten ekade eller när gaskammardörren stängdes. Gud var där äver när röken från krematoriet låg tjock över de små huskropparna i fängelseområdet strax norr om Berlin. Och Gud finns också idag bland ruinerna i Gaza, i hungersnöden i Afrika, i krigsdrabbade Irak.
Tänk om vi kunde lära oss av historien!
Kommentarer
Trackback
