inlägget om att fasta för andras skull
Askonsdagen är inne. Den inleder förtio dagar av avhållsamhet och förberedelser inför påsken. Även fast det är så att man själv får välja vad man ska avhålla sig ifrån och även fast en söndag, enligt den kristna treditionen, aldrig kan vara en fastedag, så är just fastan inte min starka sida.
Jag har några år nu fastat från att dricka öl och äta sötsaker. Det kanske inte låter som en stor uppoffring. Men ölen i Tyskland är god och en chokladbit äter jag någongång då och då efter maten, men jag tror jag kommer att glädja mig på påsksöndagen när man, efter högmässan med det trefaldiga "Christus resurrexit! Vere resurrexit" får sprätta upp den första Warsteinern och njuta.
Men egentligen handlar nog fasta framförallt inte om att låta bli att göra saker man tycker om - att plåga sig igenom förtio dagar utan den extra lilla kryddan på moset. Nej, fastan handlar om insikten om vad som är viktigt. Avhållsamheten är inte god i sig utan fyller bara sin funktion i förståelsen om den. Kanske vore det en bättre fastetid om jag la undan det jag avhöll mig ifrån och gav till dem som behövde det mer. Nu pratar jag inte om öl och godis utan om tid, uppmärksamhet, förbön, pengar och goda ord och gärningar.
Istället för att glo på TV en kväll, så kan jag investera den tiden i något som är bättre för andra. Istället för att köpa den där CD-skivan så kunde jag lämna dessa pengar till Lutherhjälpen. Fastans yttre skickt handlar kanske om att inte äta kött eller att avhålla sig från onyttigheter för sin egen del - för att själv må bättre. Men fastans inre och egentliga betydelse, tror jag, är att stiga ut ur sina egna behov för att se andras. Så som Kristus gjorde.
Vi får väl se hur det går för mig denna fastetid. Jag kommer i alla fall att glädja mig på påskdagen. Klunk, klunk, klunk!
Jag har några år nu fastat från att dricka öl och äta sötsaker. Det kanske inte låter som en stor uppoffring. Men ölen i Tyskland är god och en chokladbit äter jag någongång då och då efter maten, men jag tror jag kommer att glädja mig på påsksöndagen när man, efter högmässan med det trefaldiga "Christus resurrexit! Vere resurrexit" får sprätta upp den första Warsteinern och njuta.
Men egentligen handlar nog fasta framförallt inte om att låta bli att göra saker man tycker om - att plåga sig igenom förtio dagar utan den extra lilla kryddan på moset. Nej, fastan handlar om insikten om vad som är viktigt. Avhållsamheten är inte god i sig utan fyller bara sin funktion i förståelsen om den. Kanske vore det en bättre fastetid om jag la undan det jag avhöll mig ifrån och gav till dem som behövde det mer. Nu pratar jag inte om öl och godis utan om tid, uppmärksamhet, förbön, pengar och goda ord och gärningar.
Istället för att glo på TV en kväll, så kan jag investera den tiden i något som är bättre för andra. Istället för att köpa den där CD-skivan så kunde jag lämna dessa pengar till Lutherhjälpen. Fastans yttre skickt handlar kanske om att inte äta kött eller att avhålla sig från onyttigheter för sin egen del - för att själv må bättre. Men fastans inre och egentliga betydelse, tror jag, är att stiga ut ur sina egna behov för att se andras. Så som Kristus gjorde.
Vi får väl se hur det går för mig denna fastetid. Jag kommer i alla fall att glädja mig på påskdagen. Klunk, klunk, klunk!
Kommentarer
Postat av: Maj-Gull Lide´n
Intresant att läsa ditt inlägg om fastan.
Tänkte genast på de ord som står i jes 58:6-
Detta är den fastan som Gud vill ha:
att lossa orätfärdiga bojor och lösa okets band, att ge de förtryckta frihet och krossa sönder alla ok,
att bryta ditt bröd med den hungrige och skaffa de fattiga och husvilla husrum, att klä den nakne var du än ser honom och ej dra dig undan för dem som är ditt kött och blod. Sedan följer fantastiska löften om vad Gud ska gjöra för den som följer hans fasta. Då skall ljuset bryta fram för dig som morgonrodnaden och dina sår ska läkas med hast. Fortsätt gärna och läs resterande löften, dessa är FANTASTISKA!
Kramar från mamma i Vilhelmina
Trackback
