mikaliden

Jag älskar berg. Fjäll också och kullar med. Jag tycker att bergen gör ett naturområde intressant och vackert. I Berlin finns det inga berg. Man kan knappast räkna Teufelsberg som något annat än ett litet gupp, som inte gör omgivningen så mycket mer intressant än det hade varit utan detsamma.
Jag älskar skogen och sjöarna. De ger naturen liv, doft och färg. I Berlin finns i och för sig en och annan park och i Grunewald kan man traska omkring i på autobahnstigarna där ensamheten max varar två minuter. Wannsee är ju också en fin sjö...
Berlin är en trevlig stad och jag gillar att bo här, men om man vill gripas av förundran av naturens skönhet, så är det bara att försöka bege sig någon annan stans. På något sätt har man väl varit tvungen att kompensera stadens utseende med ett livligt och intressant kulturliv.



Vilhelmina däremot är ju Berlins fullständiga kontrast och motsats. Att vandra nere vid Volgsjöns strand en stilla sommarkväll är kanske inte det mest givande för ett kulturfreak, men underbart när skapelsens skönhet är utflyktens anledning.
Men om man vill göra något. Kanske se en bio, besöka en konsert eller dricka en god öl på en uteservering så är Lapplands sjätte största håla, Vilhelmina, inte rätt ställe. Kanske vill man äta ute, men något annat en pizza eller en hamburgare. Ja, där kammar stan med 3 500 000 innevåndare hem poängen! Kanske man vill träffa nya människor, spela snooker eller hitta en ny Kneipe, där man kan sätta sig en kväll med några vänner. Där vinner Berlin också.



Det är väl tur att man har två hem ändå...