mikaliden

Igår var jag ute och åt i närheten av Oranienburger Straße med några kompisar. På vägen dit, på tunnelbanan, hörde jag att paret bredvid mig pratade svenska och samtalet gick vidare på detta sätt:

---

Jag: Jasså, några svenskar på tunnelbanan.
Mannen: Jaha, bor du här?
Jag: Ja, jag arbetar här nere.. och ni?
Kvinnan: Nej, vi är bara på besök. Lite semester, vet du.
Jag: Vad trevligt, då har ni haft tur med vädret.
Mannen: Ja, i Sverige har det varit dåligt i augusti och september.
Jag: Jag kommer ju från norra delen av landet och där har jag hört att det har varit rätt fint.
Mannen: Jasså, ja, det låter ju som du kommer norrifrån. Vänta, låt mig gissa!

Här säger jag ett par meningar på Vilhelminamål.

Mannen: Ja, det måste vara Västerbotten någonstans... inlandet.
Jag: Jo, det stämmer!
Mannen: Jo, själv är jag ju uppvuxen mellan Vilhelmina och Storuman.
Jag: Nähä! Jag är ju från Vilhelmina.

Samtalet fortsätter i glad och munter ton någon minut tills jag måste kliva av vid Friedrichstraße.

---

Det var väl trevligt att jag träffade en Vilhelminabo på tunnelbanan i Berlin! Dessutom träffade jag Gesche från Wilmersdorfer Kammerchor på perongen, en minut senare. Zwei Zufälle!