mikaliden

idag är det den 11 september och sju år sedan den hemska händelsen i New York. Det är nog, såsom vid alla omskakande upplevleser, som man i detalj kan komma ihåg var man var och vad man gjorde. Själv bodde jag i Vilhelmina och hade jobbat den dagen. Jag minns att jag kom hem rätt trött och la mig framför TV:n för att ”slöglo”. Då hände det...
Det är inte utan att man funderar på ondskan i världen när man tänker på bilderna, som vi alla har sett. Var är Gud? Det är som om världen samlade onska konsentreras på en och samma plats och vi, som ser på, inte kan göra något emot den. Inte då det händer. Inte just då. Men medan det som har hänt kan inte ändras på, så kan vi ju ge dem som omkom idag för sju år sedan en gnutta upprättelse i att försöka förstå i vad som egentligen hände och förhindra att det någonsin sker igen. Att starta krig och döda oskyldiga, för att hämnas oskyldigt döda kan knappast ses som en upprättelse utan skapar snarare en svårlöst hämdspiral. Men om sanningen, som skall frigöra oss, kommer fram i dagens ljus i öppet och innerligt samtal, så kan vi lära oss och förhoppnings till och med förlåta. Förlåtelse kräver uppriktig sanning och ömsesidig förståelse. Det har gått sju år sedan tornen rasade och ännu blöder öppna sår. Vi kan ensam inte förhindra ett krig i mellanöstern eller hela världsvida varande ärr, men vi kan alla starta fred bland dem, som är i vår närhet.  På frågan: "Var är Gud?" lyder svaret: