mikaliden

idag har jag varit i Lützen och firat Gustav den andre Adolf, som dog i dimman för 376 år sedan i den lilla hålan i Sachsen-Anhalt i Tyskland. För oss svenskar är denna dag på sin höjd en bakelse, men för de lutherska tyskar har han på något oförklarligt sätt blivit en trons försvarare.
Förvisso krigade han mot katolikerna, som ville att folket bara skulle få tillhöra den romersk-katolska kyrkan - så på det sättet sett har dom ju rätt... men å andra sidan tågade han ju omkring här nere och krigade och härjade - vilket är långt ifrån kyrkans tro. I alla fall firar man att kriget ledde till att man idag, tre och tre fjärdedelars sekel efteråt, får tro som man vill.
Det finns en sak, som slår en när man ser festligheterna i den lilla stackars by, som lyser upp en gång om året, just denna dag, den sjätte november: Det var en himla tur för Lützernborna att Gustav den andre Adolf just kolade där. För annars hade ingen hört talas om Lützen och än mindre vetat var det ligger. Lützen är Gustav den andre Adolf, innevånarna älskar honom. Hela stan är fylld av museer, minnesstenar, informationstavlor och kyrkor tillägnade Gustav den andre Adolf.
Det är förstås en viktig dag i Lützen och även fast jag som svensk tycker att det är lite löjligt när man lägger ner blomkrans efter blomkrans vid Gustav den andre Adolfs minnessten och bugar, niger eller hälsar honör, så hade kanske nog Tyskland inte sett ut som det gör idag utan "trons försvarare" Gustav den andre Adolf.