inlägget om tidsstiltje och in memoriam
Idag är det alla helgons dag och våra tankar går till våra nära och kära som lämnat oss. Ljusen lyser på gravarna hemma i Sverige och ofta när jag själv går till kyrkogårdarna där våra hädangångna ligger så slår tanken mig att där står tiden still. På min mormors grav kommer det alltid att stå 2007 och på brorsans alltid 2005. Det kommer aldrig att ändras och även fast fler och fler gravstenar tillkommer med senare årtal, så är åren 2005 och 2007 våra.
Farmor dog 2001, farfar 1988 och morfar 1986, om jag inte minns fel. De finns i mina tankar under denna helg - de som dog senare något tydligare.
Allhelgonahelgen uppmanar och utmanar oss att själva tänka på vår egen tid. Hur vi vårdar minnena av dem som gått hädan och hur vi själva lever våra liv. Vi tänker på dem som kommer efter oss och på det eviga livet, då vi alla ska få möta Gud.
På något sätt är kyrkogårdens tidsstiltje också en bild på evigheten hos Gud - inte att det kommer att bli tråkigt och långsamt i evigheter evighet, men att tiden nog inte kommer att spela någon roll. Jag vet inte hur det kommer att bli, men den första versen i den svenska psalmen 169 beskriver evigheten såhär:
Idag, kl. 18, är det allhelgonagudstjänst i svenska Victoriaförsamlingen i Berlin och kyrkokören kommer att medverka.
Farmor dog 2001, farfar 1988 och morfar 1986, om jag inte minns fel. De finns i mina tankar under denna helg - de som dog senare något tydligare.
Allhelgonahelgen uppmanar och utmanar oss att själva tänka på vår egen tid. Hur vi vårdar minnena av dem som gått hädan och hur vi själva lever våra liv. Vi tänker på dem som kommer efter oss och på det eviga livet, då vi alla ska få möta Gud.
På något sätt är kyrkogårdens tidsstiltje också en bild på evigheten hos Gud - inte att det kommer att bli tråkigt och långsamt i evigheter evighet, men att tiden nog inte kommer att spela någon roll. Jag vet inte hur det kommer att bli, men den första versen i den svenska psalmen 169 beskriver evigheten såhär:
I himmelen, i himmelen, där Herren Gud själv bor,
hur härlig bliver sällheten, hur outsägligt stor!
Där ansikte mot ansikte jag evigt, evigt Gud får se,
se Herren Sebaot.
hur härlig bliver sällheten, hur outsägligt stor!
Där ansikte mot ansikte jag evigt, evigt Gud får se,
se Herren Sebaot.
Idag, kl. 18, är det allhelgonagudstjänst i svenska Victoriaförsamlingen i Berlin och kyrkokören kommer att medverka.
Kommentarer
Postat av: Maj-Gull
Ja, du har fångat känslan man får när man besöker kyrkogården i allhelgonatid. Var där och tände ljus på David och mormors grav halv tio på allhelgonakvällen. Jag var alldeles ensam och ljusen tindrade runtomkring mej. Stannade en god stund vid Davids grav och jag uppfylldes av en förunderlig frid och en längtan till den Evige som trotts allt det svåra håller oss i sin famn.
Kramar från mamma hemma i Vilhelmina.
Trackback
