mikaliden

I söndags var det norsk "familiegudstjeneste" i vår kyrka och vi hade besök av en musikklass ifrån Bergen - Nordhordalands folkhøyskole. De skulle också hålla en konsert efter gudstjänsten då de skulle spela och sjunga och jag tänkte att jag skulle dit. Jag hade inte så jättehöga förväntningar om dem, men som musikansvarig i församlingen så måste man ju i alla fall komma, hälsa välkommen, lyssna och tacka för trevligt framförande. Det var allt... trodde jag.
Jag blev minst sagt överraskad! Där var ett gäng tjejer i musikklassen som sjöng så otroligt vackert att jag höll på att falla baklänges i kyrkbänken. De hade otroliga stämmor, sjöng fantastiskt renstämt och fint och med en sällan åhörd intensitet! Norsk folkmusik och nyare varianter på psalmer. Popmusik och ballader... och de sjöng folk till tårar - jag var ju själv inte långt ifrån att behöva torka mig om ögonen. Där var en kille som spelade piano med osedvanlig inlevelse, en alt, som hade en makalöst ren och fin röst och en sopran med en klarare ton än jag hört på länge.
När jag sedan skulle tacka dem för konserten var jag bara nödgad och tvungen att lära dem ett tyskt ord: "Zugabe"... ett extranummer. Därom var publiken enig, men om sanningen ska fram (och det ska den ju) så ville jag gärna ha tio extranummer... minst.