inlägger om att tradition går före stolthet - tankar från en stjärngosse
Kom just hem ifrån IKEA i Spandau. Där har vi gått runt i ett elvahövdat luciatåg och sjungit advents-, lucia- och julsånger. - "Goder afton mitt herrskap här kommer lussebrud. Hon kommer till er med stor ära". Själv traskade jag omkring med en dumstrut på skallen, en glittrig stjärna i vänsternäven och en stämgaffel i höger. - "Bereden väg för Herran!"
Luciatåg brukar ju vara fint och det var vårt också, men när man går omkring på IKEA här i Berlin så måste man ju förstå att majoriteten av åhörarna (tillika IKEA-kunderna) inte har en aning om vilka idioter som går tågar runt i vita särkar och stearinljus som de kletat fast glitter på (eftersom man inte få tända ljus i varuhuset). Vad sjunger dom om? Är det någon sekt eller kommer de ifrån ett psykhus? Mellan frågande ansiktsuttryck och kvävda skratt försöker man att intala sig själv - "Tradition går före stolthet."
Men då och då går man förbli någon som plötsligt lyser upp och sjunger med i Sancta-Luciasången och som helt uppenbart har hör och/eller sett luciatåg tidigare. Ett barn tittar upp bakom en IKEA-soffa, smyger fram och diggar leende till tonerna av "Stjärnorna de tindrar så klara. Gossar låt oss lustiga vara! En gång blott om året, så, en fröjdefull jul vi få." När vi sedan går vidare mellan Billy-hyllor, Tranås-lampor och Jokkmokk-sängar medan strutbandet klämmer under hakan, inser man att, trots att spektaklet för de flesta måste te sig ytters skrattretande, så känner man sig inte en gnutta generad eller nervös. Trots att jag håller i en pinne med en gyllene stjärna. Det är nog stjärnan som gör en stjärngosse... en stalledräng på IKEA i Spandau i julruschen.
Luciatåg brukar ju vara fint och det var vårt också, men när man går omkring på IKEA här i Berlin så måste man ju förstå att majoriteten av åhörarna (tillika IKEA-kunderna) inte har en aning om vilka idioter som går tågar runt i vita särkar och stearinljus som de kletat fast glitter på (eftersom man inte få tända ljus i varuhuset). Vad sjunger dom om? Är det någon sekt eller kommer de ifrån ett psykhus? Mellan frågande ansiktsuttryck och kvävda skratt försöker man att intala sig själv - "Tradition går före stolthet."
Men då och då går man förbli någon som plötsligt lyser upp och sjunger med i Sancta-Luciasången och som helt uppenbart har hör och/eller sett luciatåg tidigare. Ett barn tittar upp bakom en IKEA-soffa, smyger fram och diggar leende till tonerna av "Stjärnorna de tindrar så klara. Gossar låt oss lustiga vara! En gång blott om året, så, en fröjdefull jul vi få." När vi sedan går vidare mellan Billy-hyllor, Tranås-lampor och Jokkmokk-sängar medan strutbandet klämmer under hakan, inser man att, trots att spektaklet för de flesta måste te sig ytters skrattretande, så känner man sig inte en gnutta generad eller nervös. Trots att jag håller i en pinne med en gyllene stjärna. Det är nog stjärnan som gör en stjärngosse... en stalledräng på IKEA i Spandau i julruschen.
Kommentarer
Trackback
